Resa och lämna MS hemma

Resa

Av: Martina

Jag älskar att resa. Att se och uppleva nya platser, njuta av sol och värme och lämna den ibland lite trista verklighet som jag lever i, känna in hur det skulle kunna vara att leva på en annan plats på jorden och till slut ändå alltid längta hem. Vi brukar resa inom Europa, men vår senaste resa tog oss över Atlanten till Mexico och Riviera Maya på Yukatán-halvön, norr om Belize och Guatemala. För mig var det andra gången som jag åkte över Atlanten, då jag tidigare har varit i Ecuador och på Isla de Margarita, men för barnen var det första gången som vi gjorde en så lång resa.

Det största hindret för mig med att resa är min oro inför att urinblåsa och tarmar inte ska fungera som de ska och för att resan ska göra mig helt utmattad, så att jag bara ligger som en blöt filt på en regnvåt asfalt när jag är borta istället för att kunna njuta av vad resmålet faktiskt har att erbjuda. Jag kan väl säga att mina farhågor hittills alltid har varit mycket värre än verkligheten, så jag förstår inte varför jag alltid målar upp ett sådant skräckscenario framför mig, när jag egentligen bara borde känna förväntan. Jag är glad i alla fall att oron inte stoppar mig från att faktiskt våga resa, för alltid innebär resandet ett extra glädjetillskott i slutändan.

Det var verkligen underbart att byta vinterregnet mot mot ljus och värme vid det Karibiska havet. Orten vårt hotell låg i heter Puerto Aventuras och det var en resort med all inclusive, fantastiska restauranger, kritvit sandstrand och vajande palmer.

Jag hade gärna utforskat området utanför lyxtillvaron på hotellområdet mer, men med tiden vi hade där i två veckor och med energin som krävs för att ta sig an hel- eller halvdagsutflykter så tycker jag ändå att vi hann med mycket, både vad det gäller att bara vara och njuta av sol och bad och att se oss omkring i den delen av Mexico vi befann oss i. Naturligtvis fanns det mycket mer att utforska och varje upptäckt väckte ny nyfikenhet, så jag hade lätt kunnat stanna längre och sett mer, men jag känner mig ändå nöjd.

Första dagen som vi hyrde taxi med chaufför började vi med att åka till Mayaruinerna i Cobá, där höjdpunkten var den gamla pyramiden som med 120 branta steg upp bjöd på en bedårande utsikt över den täta djungeln. När vi sett oss mätta på de gröna vyerna satte vi oss i taxin igen och åkte ända upp till Yukatán-halvöns norra kust och tog färjan från Chiquilá till paradisön Holbox. Och vilket ställe! Vi hyrde golfbil och åkte längs med de oändliga sandstränderna och det gick inte att se sig mätt på det kristallklara vattnet och de små gemytliga restaurangerna som vi passerade.

Vårt nästa utflyktsmål, ett par dagar senare, var Playa del Carmen, det mest turistiga av turistiga platser (i alla fall där vi var) med en jättelång boulevard kantad av shopping, restauranger och barer. Det var ett kul ställe att ha besökt, men ett ställe där den långa stranden saknade lugnet och det rofyllda vågskvalpet som vi mött tidigare. Här var pulsen hög, stränderna smockfulla och riskerna med att turista tydliga då det fanns beväpnade vakter lite varstans.

Vi hyrde taxi med chaufför ytterligare en dag och då var huvudmålet att bada i några av de, för den här delen av Mexico, berömda cenoterna. Vi åkte först till Gran Cenote och simmade med sköldpaddor i vattnet och fladdermöss i grottaken över oss. Det var himmelskt vackert där. Vi fortsatte till Zacil He, där det också var fint, men efter fullträffen på Gran Cenote blev vi inte lika imponerade. Nästa stopp blev Tulums helt sagolika strand där vi badade i sköna vågor och njöt av att bara titta på ett vidsträckt, orört paradis. Vi besökte också Mayaruinen El Casillo och avslutade dagen med ytterligare en cenote, Casa Tortuga, där vi fick simma i grottmörkret mellan de olika öppningarna.

Det var en upplevelserik och magnifik resa, som lätt överglänste sitt pris i pengar och som kommer finnas med mig som ett extra kärt minne resten av livet. Vi hade ju förstås lite små missöden med sjukdom och inte det perfekta boendet, men trots det var det så mycket som ändå gav så mycket mer än vad jag hade trott på förhand och det är det som jag bevarar. Även om inte allt flöt på friktionsfritt så klarade jag av att resa långt, anpassa mig och njuta.

Stor Kram!

Biogen-03621

Fler inlägg av Martina >

Du borde även läsa